Farkost och stad
Fartyg
- För skepp i kyrkobyggnader, se Skepp (arkitektur)
Fartyg (av lågtyskaFartüg, jämför tyskansFahrzeug) är en farkost som kan transportera personer eller gods över vattnet.
År uppgick antalet kommersiella fartyg i världen med en dräktighet på över 1 ton till 34 stycken.[1] Den totala dräktigheten uppgick till 1,04 miljarder ton.[2] De bar tillsammans 7,4 miljarder ton last År fanns det 1 örlogsfartyg, och antalet skepp och fartyg för fiske i bruk beräknades av Food and Agriculture Organization uppgå till omkring fyra miljoner – använda av 29 miljoner fiskare.[3][4]
Definitioner
[redigera | redigera wikitext]Ordet fartyg används i dagligt tal om större farkoster som är avsedda att färdas på vatten. Fartyg kan emellertid också definieras som ett samlande begrepp för sjöfarkoster, luftfarkoster och rymdfarkoster.[källabehövs]
Den juridiska definitionen av olika slags fartyg, liksom skepp och båt, varierar mellan olika bestämmelser:
- I sjövägsreglerna avses med fartyg ”varje farkost, inklusive ej deplacerande farkost, WIG-farkost och sjöflygplan, som används eller kan användas till transport på vattnet.”
- I sv
- Amfibiefarkost (förväxla ej tillsammans med amfibiefartyg) – farkoster såsom utför både sjö- samt landtransport, uppgjord av amfibiefordon (amfibiebilar, svävare) och amfibieflygplan (avseende dess landningsunderlag).
- Fordon (landfarkost, markfarkost) – farkoster såsom utför landtransport, uppgjord från bland annat hjulfordon (cyklar, bilar tillsammans mera), släpfordon (släpvagnar, släpslädar), bandfordon (helbandvagnar, halvbandvagnar), spårfordon (järnvägsfordon), snöfarkoster med mera.
- Luftfarkost (luftfartyg, flygfarkost) – farkoster som utför luftfart, uppgjord av aerostater (luftballonger, luftskepp) och aerodyner (flygplan, rotorplan), samt rymdfarkoster som startar inom jordens atmosfär
- Rymdfarkost (rymdfartyg, rymdskepp) –
Sök i tre ordböcker på en gång
FARKOST fa3r~kos2t, r. l. m.; best. -en; pl. -er (() -ar Svart G1 (), Strinnholm Vas. 3: 64()).
Ordformer
(fa(h)re- får- Carl XI() i HH III. 2: 90)
Etymologi
[fsv. farkoster, dragare, ök, fartyg, motsv. isl. farkostr; av FARA, v.2 1, l. FAR, sbst.3 1, o. KOST i bet.: lägenhet, tillfälle, medel]
1) () om transportmedel till lands: dragare, fordon, vagn. Redher någhon farkost till ther man kan sätia Paulum vppå. Apg. 24(NT ; ännu i Bib. ; Bib. fartyg; Bib. åsnor; Vulg.: jumenta). The hindersamme fahrekostar, såsom Wagnar, the beladde woro medh .. kåstelighit Rooff. Schroderus Liv. ().
2) flytande transport- l. fortskaffningsmedel, skepp, fartyg (i sht mindre sådant), båt, flotte o. d.; äv. om luftskepp. GR 6: (). Skepp, farkostar och båtar. RP 6: (). De äldsta farkoster som funnos voro antagligen stockar eller flottar af sådana. VFl. , s. 4.i bild. Snart vid lycksalighetens gröna kuster / Min farkost hvilar. Stagnelius (SVS) 2: (). jfr FLYG-, LUFT-, PROVIANT-FARKOST m. fl.
Farkost
Farkost (historiskt även fartyg, exempelvis luftfartyg) existerar ett fortskaffningsmedel för försändelse av frakt och människor via nation, vatten, atmosfärisk luft eller rymden.[1]
Ordet används ofta om anordningar som ej är konventionella transportmedel – såsom rymdfarkoster, ballonger, isjakter och diverse andra specialkonstruktioner. En farkost på nation benämns ofta fordon.
Typexempel
[redigera | redigera wikitext]Exempel vid farkoster existerar bland annat: