Genitiv adjektiv svenska

Sök i tre ordböcker på en gång

GENITIV je3ni~ti2v, stundom -e~ti2v, äv. 40~1, ngn gg 10 4, ss. första led i ssgr äv. je1niti3v~ l. jen1-, stundom -et- (geniti´v Weste; jeniti´v Dalin; je3ni~ti2v LoW()), r. l. m. ((&#x;) n. SvLitTidn. , sp. ); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.

Ordformer

(genitiv osv. -et- &#x; Anm. Ordet förekommer i ä. tid alltid o. stundom ännu med den lat. formen genitivus. Molander Förespel 22(), Brate)

Etymologi

[jfr d. genetiv, t. genitiv, eng. genitive, fr. génitif; av lat. genetivus (genit-), sbst., uppkommet av genetivus adj. (se GENITIV, adj.) i uttr. casus genetivus (som av lat. grammatici användes för att återgiva gr. ἡγενικὴ πτῶσις, släktets kasus)]

språkv. kasusform som företrädesvis begagnas för att uttrycka samhörighet, i sht egendomsförhållande; äv. om själva bet.-förhållandet (oberoende av dess språkliga uttryck). Ett ord som står i genitiv. Prepositioner som styra genitiv. Possessiv, objektiv, subjektiv, epexegetisk genitiv. Weste(). Genitiven besvarar frågan hvars? Moberg Gr. 31(). Boivie SvSpr. 69(). Brate SvS

  • genitiv adjektiv svenska

    • genitiv

    Svenska

    [redigera]

    Substantiv

    [redigera]

    genitivuellern

    1. (grammatik)kasus som utmärker att ett visst substantiv eller pronomen (eller nominalfras) står i ett visst bestämningsförhållande, särskilt ett ägandeförhållande, till ett annat ord som ordet i genitiv utgör en bestämning (attribut) till
      Grammatik: Ordet genitiv är vanligtvis utrum men kan även vara neutrum.
      Sammansättningar:genitivform, genitivändelse, gruppgenitiv

    Översättningar

    [redigera]

    Adjektiv

    [redigera]

    genitiv

    1. (grammatik) som har att göra med eller som liknar genitiv
      Synonymer:genitivisk

    Översättningar

    [redigera]

    Bosniska

    [redigera]

    Substantiv

    [redigera]

    genitivm

    1. (lingvistik)genitiv
      Hyperonymer:padež
      Kohyponymer:ablativ, akuzativ, dativ, instrumental, lokativ, nominativ, vokativ

    Genitiv

    Genitiv är en grammatiskt kasus, som oftast markerar ägarskap – för att ett visst substantiv äger, innehar alternativt besitter en annat substantiv. Ett modell på enstaka vanlig genitivkonstruktion är mannens hus, vilket i tyskan uttrycks tillsammans med das Haus des Mannes och inom finskanmiehen talo.

    Genitiv inom svenskan

    [redigera | redigera wikitext]

    Genitiv markeras inom standardsvenskan tillsammans med ett därför kallat "genitiv-s" – vilket vanligen placeras sist vid ordet liksom skall indikeras – mot exempel Eriks. Enda undantaget är för att markera genitiv genom för att sätta ut en apostrof direkt efter ett namn som slutar på -s (och -x eller -z)[1] – mot exempel Lars' bil – om tveksamhet kan uppstå. Vanligen löses problemet tillsammans med omskrivning, samt den denna plats formen existerar numera ovanlig i svenskan. Den är kapabel ha viss del inom den förvirring som lett till felaktigt användande från engelskt genitiv.[källa&#;behövs] I engelska markeras nämligen genitiv tillsammans med apostrof följt av s – Anna's, vilket inom svensk ord är fel. Genitiv från Anna skrivs alltså i enlighet med svenska språkregler alltid Annas och inte någonsin .[2][3]

    I modern standardsvenska används genitiv främst för för att ange ägande och tillhörighet, men detta